Gustav Vasas
besök i Malmö 1524
Ett fredsmöte med kompikationer
Av Sven Rosborn
På onsdagen
visade sig inte Malmö från sin bästa sida. En hård blåst från sydväst svepte
in och ryckte och slet i både fönster och takpannor. Det magnifika följet
nere på den långa skeppsbryggan huttrade och många önskade sig nog inomhus
en dag som denna. De små roddbåtarna hade lämnat det stora skeppet ute på
redden och nu dansade de våldsamt på vågorna på sin färd in mot träbryggan.
Och så kröp
han då äntligen uppför stegen, Danmarks 51-årige regent. Han var förvisso
inte i bästa vigör. Det hade varit tidig morgon när följet lämnat Köpenhamn.
Nu slog redan S:t Petri kyrkklocka sju på kvällen. En hel dag hade överfarten
över det nyckfulla Öresund tagit.
Den mäktige
Jörgen, den rike Jep med andra borgmästare och honoratiores från Malmö stod
givetvis i första ledet, smickrande och smilska mot överheten. Det var emellertid
kyrkan som stal hela föreställningen. Med det heliga sakramentet mottogs nämligen
kungen av stadens prästerskap här ute på de slippriga och hala bryggplankorna.
Omgiven av kors och av hårt fladdrande kyrkliga fanor, fördes kungligheten
och de medföljande riksråden till stadens stora kyrka. I den överfulla helgedomen
sjöngs "Te Deum laudamus". Framme i koret märktes inte bara danska män och
kvinnor. Också mängder av rika köpmän från Lübeck och andra Hansastäder trängdes
och bad.
Kung Frederik
I hade denna kväll all anledning att be högre makter om hjälp inför vad den
snara framtiden skulle ha i sitt sköte. Efter kyrkobesöket steg kungen till
häst och red till slottet. Ritten, som gick utmed Malmö huvudgata, var en
färd i danskt land men ändå i fiendeland. Med blandade känslor såg Frederik
I de präktiga tegelhusen och de små korsvirkesgårdarna passera revy ... vad
dolde sig bakom de stängda fönstren? Vad för lömskhet låg bakom Malmöbornas
leende ansikten?
Malmö var förvisso
en storstad i Norden, en pärla i danskkungens rike. Bakom dess nygrävda vallgravar
och bakom den väldiga strandmuren av tegel trängdes hantverkare, borgare,
ölutskänkande änkor, soldater och slödder till ett antal av närmare 4000 munnar.
Stockholm kunde knappast räkna så många själar, inte heller Bergen i Norge.
Egentligen var det bara Köpenhamn som hade något fler, åtminstone om man räknade
storleken efter kungens skattebetalare.
"Kan kanske
bero på att man smiter från min skatt i denna fördömda stad", muttrar danernas
och Malmöbornas krönte kung denna kväll.
Det kungliga
slottet i Malmö var en verklig skamfläck. Byggt på 1440-talet av Erik av Pommern
... litet och svagt. Inte ens egen inredning och lösöre kunde kungens fogde
ha råd med. Nog var det en allt annan än glad kung som denna kväll somnade
i sin slottskammare ... mellan lakan som lånats av den rika fru Anne Jörgensdatter
Krummedige på Månstorp.
Den unge svenskkungen
Gustav Vasa sov samma kväll på en okänd plats i norra Skåne!
Man skrev onsdagen
den 23 augusti 1524. En historisk Malmöhändelse hade tagit sin början.
Hur såg Malmö
ut 1524?
Efter dagens mått var staden verkligen inte stor. Österport låg vid nuvarande
Drottningtorget, Västerport på platsen för nuvarande Malmöhus. Utmed våra
dagars Norra Vallgata gick den höga strandmuren, påbörjad under det unga 1400-talet;
avslutat på 1510-talet. Norr om Norra Vallgatan låg den långgrunda sandstranden.
Försvarsverken
in mot land var svaga och rätt bristfälliga. Visserligen hade man runt åren
1520 omgivit staden av en tre meter hög försvarsvall med framförliggande vattengrav.
Vattengraven var visserligen bara ca tio meter bred men stackars den tungt
bepansrade soldat som försökte vada över detta dike. Malmöbornas slughet visste
då, som nu, inga gränser. Under vattenytan doldes nämligen i vattengravens
mitt en extra, mer än mansdjup ränna!
Genom porttornet
Söderport kom varje dag hundratals bönder in i staden med varor last på vagnar
och med snikenhet i sina blickar. Samma porttorn såg många av Söderslätts
bonddrängar allt som oftast dra hem framåt kvällningen med ölstel blick och
tunn pengapung. Storstaden hade sina lockelser.
Söderport låg
vid Södergatans mynning till våra dagars Gustav Adolfs torg. Vårt busstorg
var då ett med naturen; visserligen en träskmark men tillhåll för en myckenhet
av svanar och andra häckande fåglar. Vid Hansa Companiet bildade samma träsk
en vik med öppet vatten; "Kråkviken".
Malmös stora
handelsgatan hade på 1500-talet ett förnämligt namn: "Den lange Adelgade".
Och visst var den lång! Den innefattade dagens Östergata, Adelgata och Västergata
... ja, faktisk mer än så. Gatan slutade först borta vid slottet. Kungsparken
fanns ju inte utan området var på den tiden full med hus och gator. Det var
speciellt vid "Den lange Adelgades" östra del, från Österport till Jörgen
Kocks alltjämt bevarade tegelhus, som de rika Malmöborgarna hade sina bopålar.
På "Väster"
bodde mycket av stadens talrika slödder och längst västerut hittade man t.o.m.
så otrevliga typer som bödeln och nattamannen. Bödeln behöver inte närmare
presentation; en av hans arbetsplatser var galgbacken ute vid Värnhemstorget.
Nattamannen var en nattens riddersman. Sena nattvandrare kunde möta honom
och hans drängar halv- eller helfulla, när de var på väg att gräva upp och
tömma de underjordiska latrinerna. Avfallet dumpades utanför strandtornet
Vaskerporten, nära vår tids Pågatågsstation. Vilken odör lägrade sig inte
förr över denna plats!
År 1524 var
Malmö fortfarande en stad med katolsk kristendom. Dagen genom kunde man höra
klockklangen från helgedomarna, antingen den nu var dånande som klockmalmens
vibrationer i S:t Petri Knutsklocka eller liten och spröd som de många primklockorna.
Klockorna vittnade om att prästerna vid stadens ca 60 olika altare gjorde
sina heliga tjänster. Staden var i Kristus famn ... trots att dess borgmästare
bara en mansålder tidigare blivit bannlysta av påven. Då hade det varit en
så trivial sak som striden om ett latrindike som väckt den helige fadern i
Roms vrede!
Latrindiket
gick fram tvärs över våra dagars Stortorg och bildade sydgräns för det stora
Helgeandsklostrets kyrkogård. Klostret täckte nämligen mer än norra hälften
av nuvarande torgytan. Till klostret hörde givetvis den stora klosterkyrkan
och norr därom låg, på bara några meters avstånd från nutidens vanskötta Kramer,
de många klosterbyggnaderna. Vi vet att åtminstone en lång tegellänga varit
uppförd med källare och två våningar.
Stortorget
utlades först efter reformationen på 1530-talet. Munkarna hade då fördrivits
och klostret rivits. Men nu skrev man alltså fortfarande 1524. I det alltjämt
stående klostret skulle märkliga saker utspela sig. Vad var det som hände?
Gustav
Vasa kommer till Malmö
Vid sextiden på aftonen den 24 augusti 1524 nådde Gustav Vasa Malmö. I sitt
följe hade han ett hundratal höga herrar, alla ridande på praktfulla hästar.
Värnborna utmed det som i dag är Östra Förstadsgatan har säkert förstummat
kunnat begapa följet. När kungen kommit innanför Österport vid nuvarande Drottningtorget,
mottogs han av gräddan av Danmarks herremän. I spetsen sågs ärkebiskopen i
Lund Aage Jepsen Sparre och riddaren Albert Ravensberg. Inför hurrande Malmöbor
red så följet Östergatan upp.
På trappan
till sitt nybyggda tegelpalats tog borgmästaren och myntmästaren Jörgen Kock
emot kungen. Under dagarna i Malmö skulle "kung Gösta" ha sitt logi hos denna
man. Jörgen Kock hade verkligen inte sparat på silvermynten när det gällde
att göra bostaden behaglig för svenskkungen. På andra våningen har kungen
fått sin sängkammare. Fönstren vette in mot den stora parken inne i kvarteret.
Ryktet hade nått värden att Gustav Vasa, pojkkungen, var svag för kvinnlig
fägring. En inkallad målare hade därför utfört en passande väggmålning i sovgemaket;
inför kung Salomons lystna ögon på palatsets övervåning badade en naken Batseba
i trädgården nedanför.
Bakgrunden
Christian II hade bestigit den dansk - norska tronen år 1513 efter sin far,
kung Hans, död. Med Kalmarunionens rätt hävdade han sig också vara herre till
Sverige. Uppkomlingen Sten Sture d.y. i Stockholm hade emellertid motsatt
sig detta rättmätiga krav. Ett flertalet danska krigståg mot Sverige slutade
år 1520 med svenskarnas totala kapitulation inför Christian II i Stockholm.
Med en fest, som överträffat t.o.m. Draculas påstådda blodtörst, avslutades
Stockholmsmötet. En stor mängd falska kättare och rika upprorsmakare fick
som den tiden bjöd plikta med livet, men ... tyvärr ... även en del oskyldiga
blev också ett huvud kortare.
Christian II
förde en hätsk kamp mot den allt rikare, hänsynslösare och tyranniska adeln.
I denna kamp vann han det enkla folket på sin sida. Det var i borgarna och
bönderna han hade sina allierade. Malmö och Köpenhamn blev hans stödjepunkter;
i städerna och på landsbygden hyllade man sin gode kung. I Sverige tog emellertid
den härsklystne Gustav Vasa makten. Samtidigt samlade sig i Danmark den rika
adeln kring Christian II:s farbror Frederik. Med pengar från Tyskland köpte
sig både Gustav Vasa och Frederik sin makt. Kung Christian flydde år 1523
och Frederik blev ny dansk kung.
Uppror och
krig har alltid kostat pengar! För både Gustav Vasa som Frederik I närmade
sig nu snabbt tiden då lånen skulle återbetalas. Relationerna mellan de nordiska
rikena var emellertid spänt. Gustav Vasa hade invaderat de danska områdena
Gotland, Blekinge och norra Bohuslän. I Visby satt dock fortfarande Christian
II:s amiral Sören Norby. Denna 1500-talets riddersman höll staden för sin
landsflyktige kung och vägrade att ge sig. Tyskarna var förfärade. Ett krig
i Norden skulle givetvis inte vara bra för finanserna. Efter många övertalningsförsök
lyckades man därför få till stånd ett fredsmöte i Malmö. Gustav Vasa krävde
emellertid ett stort antal gisslan innan han kunde bege sig till Skåne. Kravet
tillgodosågs från dansk sida.
Kungarna
möts
På morgonen, fredagen den 25 augusti, går en tysk delegation över Västergatan
till Jörgen Kocks hus. Tyskarna bor i Dringenbergska gården, vars medeltidshus
än i dag finns kvar. Den 25-årige Gustav Vasa tar tacksamt emot gästerna.
Tyskarna håller ett vackert tal och betonar vikten av att de nordiska rikena
håller sams så att man tillsammans kan möta hotet från den landsflyktige Christian
II. Gustav Vasa accepterar att tysken Paul von Velde för hans talan vid de
kommande förhandlingarna. När tyskarna lämnar huset, skrattar de så skäggen
hoppar. Vad är det egentligen som gör att man har anledning att vara så nöjda?
På förmiddagen
samma dag rider Frederik I från slottet till Helgeandsklostret, beläget på
nuvarande Stortorget. Hans följe är praktfullt att skåda; biskopar, präster
och rådsherrar i stor mängd. När kungen ridit förbi Jörgen Kocks hus är det
dags för Gustav Vasa att göra entré. Trots att avståndet mellan Jörgen Kocks
hus och klostret endast är drygt tjugo meter, leder man fram hans prakthäst.
Kungen sitter upp. Enligt ögonvittnen var den unge mannen väl sirad med kostbara
kläder och bar dessutom en stor gyllene kedja. Tala om fåfänga!
Inne i den
stora klosterkyrkan får de båda kungarna för första gången ögonkontakt med
varandra. Efter att åhört mässan, drar sig följet in i klostrets samlingssal.
Vad som nu händer finns olika ögonvittnens berättelser att stödja sig på.
Ledaren för Lübecks sändebud, Thomas van Wickede, öppnade mötet med att förklara
hur allvarligt den stora tyska handelsstaden såg på de nordiska kungarnas
konflikt. Efter det att sedan alla inblandade utbytt artighetsfraser, utbröt
närmast tumultartade scener. Danske kanslern Wolf van Utenhov begärde att
Bohuslän och Blekinge skulle återlämnas och att de svenska trupperna genast
skulle avseglade från Gotland. Gustav Vasa lät genom Paul von Velde förklara
att slikt tal inte kom på fråga. Ordväxlingarna blev allt hetsigare och ett
fiasko stod inför dörren.
Tyskarna redde
emellertid till slut upp situationen. Man fick kungarnas tillstånd att bilda
en arbetsgrupp för att lösa konflikten. Kungarna skulle inte själva närvara
utan föra sin talan genom utvalda ombudsmän. Mötet var räddat ... men Gustav
Vasa kokade av ilska. När han på väg ut ur salen upptäckte tysken Herman Israel
rann sinnet på ordentligt. Det var ju Herman som lockat kungen att invadera
Gotland ... det var också samme Herman som lockat kungen till Malmö med löfte
om bl.a. att kunna arrangera giftermål mellan Gustav Vasa och Fredrik I:s
dotter.
Peder Svart
skriver i sin 1500-talskrönika:
"När de gingo
från mötet, fick kung Gösta se Herman Israel ståendes där i vägen. Talade
han då till honom, frågande var nu det mycket goda var han hade honom tillsagt?
Var är nu de stora eder och förpliktelser han svurit honom? Var fanns nu hans
ersättning för krigståget? Var fanns nu den utlovade brudskatten?
"'Du skall,"
sa kungen, "en gång få skam därför, din arge förrädare!"
Och i samma
stund drog han sin kniv. Dock ingrep följet så ingen skada skedde."
Gustav
Vasa i fällan
Gustav
Vasa hade uppenbart ingen aning om att mötet i Malmö egentligen bara skulle
bekräfta vad som redan hemligt beslutats av listiga tyskar. Redan någon månad
tidigare hade nämligen tyskarna, med bl.a. Paul von Velde i spetsen, mött
Frederik I i Köpenhamn. Tyskarna hade då beslutat att helhjärtat stödja den
danske kungen och samtidigt lämna Gustav Vasa i sticket. När därför Gustav
Vasa i Jörgen Kocks hus med tacksamhet godtog just Paul von Velde att föra
sin talan, slog fällan igen om den unge, dumme svenskkungen.
Den 1 september
1524 hade medlarna kunnat nå ett resultat som båda kungarna enades om. Gustav
Vasa hade som sin främsta svenska rådgivare den gamle riddaren Ture Jönsson
Tre rosor. Vad Gustav Vasa inte visste i Malmö var att denne man verkar ha
köps av danskarna till förräderi. Ture Jönsson ägde nämligen stora jordagods
i Norge. Genom hemliga överläggningar fick riddaren klart för sig att smörräntan
från dessa gods skulle dras in om inte svensken backade upp danskarna.
Man samlades
nu på Malmö rådhus, vilket på den tiden låg norr om S:t Petri kyrka. På en
träbalkong från övervåningen upplästes fredsresultatet varpå kungarna visade
sig. Folket jublade. Samtidigt sågs oroliga borgmästare och rådmän från Malmö
nervöst bitande på naglarna. Träbalkongen var nämligen så rutten att man täckt
den med tyg. Den höga malmöitiska oviljan mot att underhålla gamla byggnader
och mot att vårda sin kultur har lång tradition!
Frederik I bjöd
sedan på hejdundrande fest på slottet. Ögonvittnen berättar emellertid att
kung Gösta under kvällen var både sur och butter. Svensken vaknade upp och
blev lustiger först sedan de vackra malmöitiska jungfrurna fram på småtimmarna
gjort entré i dansesalen. Något kuttrasju på tu man hand blev emellertid inte
möjligt för svenskkungen denna kväll. Med kristligt bistånd av biskoparna
från Lund, Odense, Aarhus och Roskilde fördes nämligen den fulle regenten
efter festen hem till Jörgen Kock.
Hur löd då
mötesbeslutet? Jo, danskarna fick tillbaka Blekinge. Dessutom bestämdes att
om Visby fortfarande var i danskarnas händer när pakten undertecknades, skulle
svenskarna lämna ön. Att så var fallet, visste emellertid redan både tyskar
och danskar.
För Gustav
Vasa var Malmömötet ett totalt misslyckande. När han efter uppvaknandet ur
bakfyllan insåg sanningen, svor pojkvaskern att aldrig mera resa utomlands.
Kung Gösta skulle regera ytterligare 36 år. Men han höll sitt löfte!
Malmövärden
Jörgen Kock hade emellertid trakterat kung Gösta så väl att borgmästaren blev
kallade att år 1533 bli en av faddrarna till Gustav Vasas förstfödde son Erik
... Ni vet, han med ärtsoppan! Men det är ju en helt annan historia.
@ Sven Rosborn.
Utdrag av eller hela denna artikel får dock om källan anges fritt användas
och återgivas i icke vinstdrivande publiceringar, i folkbildningens tjänst
samt i forskningssammanhang.
Vår
adress:
Pilemedia hb
Sigurdsgatan 11
215 66 Malmö
Gustav
Vasa . Foto: Wikipedia.
Frederik
I av Danmark. Foto: Wikipedia.
